Dett inlägg är tillägnat min kära häst, Loke.

Tänk vad länge vi känt varandra så mkt prövningar vart med om. Kommer faktiskt ännu ihåg den allra första gång jag såg dig... du stod i mellanstallet på Aftonsol, det var ngt med din blick som fick mig att falla... men jag var så dålig så ja fick aldrig rida dig... det var bara dom duktiga flickorna som fick.

Tiden gick o man hörde att alla ogilla dig.. ännu senare hörde ja att min kusin sku få en häst o i samma veva hörde ja att du sku flytta. Insåg senare att d var till min kusin du sku flytta! kanske, kanske skulle ja få träffa dig igen! Du stod några månader hos min kusin, du slängde av henne titt som tätt, du steg på en spik, måste åka akut till Sverige och du fick många månaders boxvila. Du sattes igång o min kusin fortsatte trilla. Hon blev rädd! hon prata om att du var farlig. Så farlig att du sku bort! Aldrig tänkte jag, du hade ngt bra, det bara VISSTE jag! det fanns en god och snäll och fin häst som inte var livsfarlig där inne ngnstans, den hästen sku ja hitta!

O ja hitta den! men oj vad vi kämpad, oj vad vi tränat! oj vad du ogillat mig och oj vad jag hatat dig! men oj vad glad jag vart när det gått bra! när du klarat saker och när du visat framsteg, även om dom vart milimeter stora! tänk vad vi gått igenom, älskade häst! tänk att vi stått ut med varandra såååå länge... 11 år tror jag det är! oj vad tiden går!

Men du sitter fast i mitt hjärta för alltid! du betyder så äckligt mycket så det int finns! nu när ja fått oroa mig så attans länge... usch vad jobbigt det vart! men oj vad gångerna ja fått oroa mig är...

Då du halka i Sund och gjorde av pulsådern i svansen, usch har aldrig sätt så mkt blod.

Din erlichias, då du sväva mellan liv och död

Koliken du hade, då vi gick på promenad 1 gång varje halvtimme under 10 timmar...

och nu, 4 månader av konstant oro.

Ja vet ju att du är häst, att inget varar för evigt! men ja vet ju också att du ser så frisk och gla ut! och att du faktiskt borde få leva!

Visade int så mkt idag när vetrinären var... o karin var kvar... Men när Karin gott å du och ja var ensamma... ,dom kom tårarna... Allt brast! fatta vad ja oroat mig för dig älskade häst! men d var inga ledsna tårar, för den här gången var d glädje tårar! ja får ha dig hos mig ännu ett tag!

o även om ja vet att tiden är begränsad, att du är gammal! så får ja ha dig hos mig ännu ett litet tag, se dig vara glad o njuta av att bara vara du!

Älskade Loke, tack för att du finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag o Russin ridit för Linda E. Vi skrittade mkt först. Kollade att allt fungerade på längre tygel o kortade sen upp o gjorde en ny sorts övning med öppna. Gick bra i ena varvet men sjukt svårt för oss båda i andra varvet... Prövade sen samm...

Var hurtig o cyklade till stallet idag. Red sen Russin på banan. Började som vanligt med att andas ner bowlingklotey, hitta 8an o rida fyrkantiga hörn o serpentiner på långtygla. Tog sen tyglarna o fortsatte hitta detsamma samtidigt som jag började t...

Blev en paus i alla fall... Russin visade tecken på att ha träningsvärk... Så han fick vila måndag - onsdag, promenad torsdag o så skrittade jag barbacka fredag o lördag. Idag har jag testat rida mes sadel igen. Var ut 1 h i skogen med Tini o hans f...

Tänker mig till att börja blogga igen. Som förut kommer det att handla om hela livet, men mycket fokus kommer också läggas vid min "nya" ridning. Har frångått det traditionella o rider nu mer för två Lindor. Lindah Nilsson (logisk ridning,WWW.lindah....